Blogg
Pappa
Torsdagen 3 april slog pappas hjärta sina sista slag. Han blev 87 år gammal och hade levt ett liv fullt av engagemang. Familjen hade hunnit växa till 5 döttrar (varav fyra är i livet), 16 barnbarn och 9 barnbarnsbarn.
Pappa hade ett enormt lösningssinne, även om det kanske skulle gå lite väl snabbt ibland. Uttrycket "mixtra" var återkommande och betydde antingen att han höll på att fixa ett praktiskt problem eller att någon pillade med något med risken att det skulle gå sönder. Att "mixtra" i sommarstugan Myrfara var pappas bästa avkoppling.
Pappa och jag hamnade lätt i diskussioner med varann som var svåra att ta sig ur. När han ställde till med fest för att fira att han fyllde 70 skrev jag därför en sång till honom om våra likheter och olikheter. Några år senare spelade jag in den till honom, och den inspelningen hittar du längre ner här på sidan.
Pappa hade dålig hörsel redan i unga år på grund av sitt arbete som plåtslagare. Han fick en massa hjälpmedel, exempelvis en telefonlur med ställbar volym. (Det gällde att vara beredd på att dra ner volymen om man skulle prata i telefon efter honom.) Men hans handikapp kunde ställa till det i kommunikationen, och han orkade inte alltid fråga vad man sa, utan chansade ibland på vad man hade sagt. Det blev inte alltid rätt...
När jag flyttade till Borlänge som 19-åring började jag med rutinen att ringa hem en gång i veckan. Det var oftast pappa som svarade. Han redogjorde för vad som hände i Katrineholm, i församlingen och i familjen. Hur mycket de hade sålt för i Second hand-butiken i lördags, vem som hade dött i bekantskapskretsen och vem som hade bytt bil eller flyttat. Ibland fick jag även prata med mamma. Då kunde jag berätta för henne vad som hade hänt hos oss, och så fick hon rätta till det som pappa hade missuppfattat när han inte riktigt hade hört vad jag hade sagt.
Jag kan väl inte skriva ett blogginlägg om pappa utan att nämna musiken. Du som lyssnat på poddavsnittet om min mamma hörde pappa berätta om hur han arrangerade dragspelsträffar med musikanter från hela Sörmland. I kyrkan hade han också en mindre dragspelsgrupp. Först kallade de sig "ministrängen", men då trodde folk att det var en barnkör som skulle komma, så det namnet fick de skrota. Han spelade även orgel i kyrkan, men tyckte att det var jobbigt när han fick reda på vilken sång som skulle spelas bara minuter innan mötet skulle börja, speciellt när han inte hade spelat den sången förut. Fullt förståeligt.
När jag åkte ner till Katrineholm för att träffa honom i slutet av februari skrev jag en dikt till honom. På begravningen läste jag en lite justerad och kompletterad version av den dikten. Jag låter den dikten avsluta den här texten.
Tack för allt, pappa. Vi ses igen. <3
Du engagerat dig mer än de flesta
Du trixat, mixtrat, löst det mesta
Lagat bilar, kört mången buss
Tröstat mamma med en kram och en puss
Ditt lösningssinne lever kvar
I mig som dina gener har
Du försökt att lyssna, som sig bör
Men hur lätt är det när man ingenting hör?
Ordet ”Va” var en ständig kompanjon
Ett ständigt hinder i varje konversation
Men jag vet att du ville alla väl
Du alltid haft en vänlig själ
Velat finnas till för andra
Göra nytta där du vandrar
Funderat över sånt du ångrar
Sådant lätt vårt sinne fångar
Du har sagt vad du tycker, i alla fall till oss
Ibland kunde orden varit smidigare, förstås
Men du ville ju bara att det bättre skulle bli
För inget är oförbätterligt, det vet vi
Second hand blev din passion
Ett sätt att bidra till mission
Åkt till Estland och hjälpt till
Ja, ditt hjärta tjäna vill
Ditt dragspel har du flitigt trakterat
Både ensam och tillsammans med flera
Att spela orgel blev både glädje och frustration
När tiden blev knapp för att lära sig en segerton
Musiken var en självklar del av vårt hem
Tack för den välsignelsen
I Myrfara du funnit ro
Med snickrande vid sjö och skog
Med båten kunde du svampställen nå
Men bären tyckte du var för små
Vilket smultronställe det nu är
Hela familjen kan ju samlas där
Njuta av sommarens fina dagar
Och göra vad man helst behagar
Tron har alltid funnits där
Som en grund som alltid bär
Du bett för oss, församling, vänner
Din omsorg i dina böner vi känner
Jag tackar dig för allt jag fått
För hjälpsamhet i stort och smått
För förebild i trogenhet
För allt du lärt oss, allt du vet
För fixande i oändlighet
Tack för allt du utfört här
För den du varit, den du är
Nu tiden lider mot sin ände
Mot himlens dragspelsgrupp du vänder
Jag älskar dig, min käre pappa
Önskar kunna laga, lappa
Men Gud sin hand om dig omsluter
För honom är tusen år minuter
Han bereder en plats, det har han sagt
Och du ditt liv i Hans händer lagt
Så vila nu, så ses vi sen
Du är trygg hos vår far i himmelen
Du och jag, pappa
Vi funderar och diskuterar med varann
Vi vill så gärna ha rätt, imponera litegrann
Ibland har vi svårt att förstå varann, se varandras perspektiv
Men är det inte det det handlar om att berika sitt liv?
Du och jag, pappa
När du minns siffror, ja då minns jag bokstäver
När jag väljer pasta och ris, då vill du ha potäter
Musiken den har vi gemensamt men är av olika slag
Kanske vi i framtiden kan enas en dag
Du och jag, pappa
Från unga år har jag följt med när du hammarn fattat tag
Ja nu står jag där själv med en unge om var vad
En sak har du fört vidare i en särskild liten gen
Att fundera ut hur det ska bli, det är ju halva idén
Du och jag, pappa
Så lika men olika är vi
När vi ska tala om nåt viktigt eller så
Är artikulationen o så viktig, men så svår
Och för att spä på nervositeten lite mer
I ögat kommer tårar fram, och vi kan inte prata mer
Du och jag, pappa
Därför skriver jag en sång när något viktigt måste fram
Och den här sången är inget undantag minsann
För jag ville säga att jag älskar dig som du är
Och fastän vi är olika så är vi lika som bär
Du och jag, pappa
Denna blogg har ingen kommentarfunktion, men du kan kommentera inlägget på Facebook.